Utbildningar
2000-2003 Stockhoms Alexanderlärarskola
1996-1997 Unghästtränarutbildning, Sollbrunn
1988-1992 Luleå Tekniska Högskola, civilekonom
Gymnasieingenjör inriktning mot kemi
Anställningar
1998- Tekniska Förvaltningen, Luleå kommun
1997 Östersunds sjukhus
1994-1996 Revisionstjänst i Kiruna
1992-1994 Eductus Luleå (TBV)
1986-1988 Assi Karlsborg, Kalix
Under åren har jag gett utbildningar vid Medborgarskolan i Stockholm
och Luleå samt Studiefrämjandet i Kalix.
Föreningsuppdrag
Jag har alltid varit en engagerad föreningsmänniska och har
under åren varit aktiv inom FMCK Kalix, Norrskenets Rid- och Körsällskap,
Norrbottens Hästavelsförening till exempel. Mina engagemang
idag finns som ordförande i tre olika föreningar; Tallbackkottarnas
ekonomiska förening, vi driver en föräldraägd förskola,
nätverket Anna, ett nätverk för kvinnliga företagare
i Kalix och Bondersbyn & Co, som arbetar för en ökad tillgänglighet
till Kalixälv genom en älvnära led.
Övriga kompetenser och erfarenheter
Jag har gjort Lars- Eric Uneståhls program "personlig utveckling
genom mental träning" 1997-1999.
Under åren har jag arrangerat kurser med Gloria Pullan och Brita
Forsström, lärare i Alexanderteknik och med Ed Dabney, hästtränare
från USA. Tillsammans med Lena Danius, Ekipage-1, driver jag sedan
2009 en blogg om Alexanderteknik, klassisk ridning och hästar.
På min rosa lapp finns A BE C DE och jag har jägarexamen
för all slags vilt.
Min egen historia
1997 träffade jag Brita Forsström, uppvuxen i Luleå
och verksam som Alexanderlärare i London sedan många år.
Då hade jag och min kropp redan bekymmer med värkande ländrygg
och ömmande nacke och axlar. När jag satt vid datorn och arbetade
karakteriserades min kroppshållning av rundade axlar och ett framskjutet
huvud (sk gamnacke). Det var ridningen och arbetet i stallet som höll
problemen på en hanterbar nivå för mig.
Efter min möte med Brita besökte jag mig själv så
ofta jag bara kom ihåg under arbetsdagen. Efter tre månaders
arbete med mig själv upplevde jag för första gången
hur jag var på väg in i min vanemässiga kroppshållning,
fast denna gång kunde jag hindra kroppen från att ta den
oönskade positionen. Det var en vändpunkt för mig. Efter
den dagen blev jag medveten om fler vanemässiga rörelse- och
tankemönster som inverkade på min kropp.
Det som blev avgörande för mig var att jag blev medveten om
vad som var på väg att hända i min kropp först
då kunde jag aktivt välja att ha kvar reaktionen eller ändra
på den.
Och så är det - vi kan bara förbättra det vi är
medvetna om.